Rädd för missfall

Kan verkligen inte slappna av och njuta, bara vara glad! Tankar och oro kommer och går. Är så glad för att vi är gravida, att det faktiskt går men oron ligger och gnager. 


Jag vet att fler graviditeter faktiskt slutar lyckligt men kan inte släppa det. Är nog mest rädd för att embryot ska dö och kroppen inte märker det, låtsas att den är gravid ändå. Komma till vårt VUL och de ser att fostersäcken är tom.... vet inte hur vanligt det är men läser om 25% risk för missfall. Bläää.

Vill avvakta till vårt VUL och ändå springer tankarna iväg på framtiden, ny bil, hur länge ska vi vara hemma, inreda rummet, vagn, allt och om och om igen stoppar jag oss när vi börjar prata. Vill inte bygga upp för mycket så att allt bara krachar sen men det är svårt att låta bli. 

Måste försöka släppa det bara. 

Ringde mödravårdcentralen idag för inskrivning med barnmorska i stade där vi bor. Troddr jag kunde vänta men Sahlgrenska sa att jag skulle ringa direkt. De vill planera in eventuell KUB -test osv. 

Ska man göra KUB-test eller inte? Fördelar/nackdelar, hjälp!! Dela gärna med er av era tankar! 

Så nästa vecka blir det inskrivningssamtal och sen två veckor efter är det VUL, skönt med en liten hållpunkt mellan all väntan! 

Hur kan jag mentalt försöka att inte tänka på missfall och känna oro? Några tips?? 
Försöker bara att inte tänka på det, kommer inte kunna styra över det ändå men så otroligt svårt, vet inte om "vi, ivfare" är mer oroliga än "vanliga" gravida? Inte för att det spelar någon roll men anser att jag i vanliga fall inte är en speciellt orolig person! 



Kommentarer
Postat av: langtaneftermini

Stort grattis till ert plus!! Jag var också så nervös när jag plussade, minns även att jag hade lite rosa flytningar. Så jag uttryckte min oro till vår ivf-klinik som bokade in ett uber tidigt ultraljud bara 3 dagar efter vi plussat. Så jag kände mig mycket lugnare av att se att där var en prick i livmodern, och de rosa avtog. Sen när oron kom smygande igen runt vecka 7-8 så var det dags för VUL och då fick vi se hjärtat slå :) sen dess har jag känt mig lugn och bara lycklig! Så för mig hjälpte det mycket att få gå på ultraljuden, nästan en liten bonus i ivf världen ☺️ Stort lycka till!

Svar: Ok. Tänker att jag härdar ut, hjärtat börjar så under denna vecka sen har jag VUL om 3 veckor så det får gå!! Men det är jobbigt med alla tankar. Villen vecka är du i nu??
frotillblomma.blogg.se

2017-05-15 @ 22:19:56
Postat av: Y

Jag tror du kan trösta dig med att det är helt normalt, jag blev gravid snabbt och på "naturlig väg" men var ändå otroligt orolig för missfall första veckorna av graviditeten. Kände mig mer säker efter ett tidigt ultraljud och när vi sakta började närma oss vecka 12. Eftersom det flutit på problemfritt för oss började jag oroa mig för det istället, det gick för snabbt, det är inget där inne osv. Barnmorskan förklarade för mig (när jag tog upp det med henne på grund av att jag kände mig oroligare än vad jag normalt sett gjort i livet, såg mig inte som en orolig person innan) att det var föräldraskapets första steg. Livet kommer nu att präglas av en oro och omtanke om det lilla livet. Nu när jag ligger här med henne i sängen, hon är 8 veckor nu, så inser jag att det verkligen är sant. Efter de 12 veckorna var jag hanterbart orolig för allt möjligt under graviditeten och jag är hanterbart orolig för hennes välmående nu. Bästa oron jag känt, hehe.

Jag tror man ska börja reagera och bearbeta först när man känner att oron inte är hanterbar och att den påverkar ens tillvaro negativt.

Stor kram och stort lycka till! Har följt din resa och jag glädjs verkligen med er, graviditeten verkar ju dessutom stark så jag är övertygad om att detta kommer gå vägen :)

Svar: Ja oron tillhör nog :) tack för fina ord!!!
frotillblomma.blogg.se

2017-05-18 @ 07:54:18
Postat av: Sanna

Men shit jag har missat - GRATTIS!!!!! Fantastiskt roligt! Jag var också rolig fram till första UL i vecka 9, sen började jag slappna av mer o mer och började tro på det. Kom lite oro inför varje UL men sen släpper det igen:-) vi gjorde KUB, dels för att såklart kolla att risken är låg för kromosomavvikelser men också för vi får ju se vår lille😍 Så passa på säger jag, lika bra och så roligt att se! Kramar!!

Svar: Tack :)
frotillblomma.blogg.se

2017-05-18 @ 22:52:00

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:



RSS 2.0