Rädd för missfall
Kan verkligen inte slappna av och njuta, bara vara glad! Tankar och oro kommer och går. Är så glad för att vi är gravida, att det faktiskt går men oron ligger och gnager.
Kan verkligen inte slappna av och njuta, bara vara glad! Tankar och oro kommer och går. Är så glad för att vi är gravida, att det faktiskt går men oron ligger och gnager.
Jag tror du kan trösta dig med att det är helt normalt, jag blev gravid snabbt och på "naturlig väg" men var ändå otroligt orolig för missfall första veckorna av graviditeten. Kände mig mer säker efter ett tidigt ultraljud och när vi sakta började närma oss vecka 12. Eftersom det flutit på problemfritt för oss började jag oroa mig för det istället, det gick för snabbt, det är inget där inne osv. Barnmorskan förklarade för mig (när jag tog upp det med henne på grund av att jag kände mig oroligare än vad jag normalt sett gjort i livet, såg mig inte som en orolig person innan) att det var föräldraskapets första steg. Livet kommer nu att präglas av en oro och omtanke om det lilla livet. Nu när jag ligger här med henne i sängen, hon är 8 veckor nu, så inser jag att det verkligen är sant. Efter de 12 veckorna var jag hanterbart orolig för allt möjligt under graviditeten och jag är hanterbart orolig för hennes välmående nu. Bästa oron jag känt, hehe.
Jag tror man ska börja reagera och bearbeta först när man känner att oron inte är hanterbar och att den påverkar ens tillvaro negativt.
Stor kram och stort lycka till! Har följt din resa och jag glädjs verkligen med er, graviditeten verkar ju dessutom stark så jag är övertygad om att detta kommer gå vägen :)
Men shit jag har missat - GRATTIS!!!!! Fantastiskt roligt! Jag var också rolig fram till första UL i vecka 9, sen började jag slappna av mer o mer och började tro på det. Kom lite oro inför varje UL men sen släpper det igen:-) vi gjorde KUB, dels för att såklart kolla att risken är låg för kromosomavvikelser men också för vi får ju se vår lille😍 Så passa på säger jag, lika bra och så roligt att se! Kramar!!
Stort grattis till ert plus!! Jag var också så nervös när jag plussade, minns även att jag hade lite rosa flytningar. Så jag uttryckte min oro till vår ivf-klinik som bokade in ett uber tidigt ultraljud bara 3 dagar efter vi plussat. Så jag kände mig mycket lugnare av att se att där var en prick i livmodern, och de rosa avtog. Sen när oron kom smygande igen runt vecka 7-8 så var det dags för VUL och då fick vi se hjärtat slå :) sen dess har jag känt mig lugn och bara lycklig! Så för mig hjälpte det mycket att få gå på ultraljuden, nästan en liten bonus i ivf världen ☺️ Stort lycka till!