William

Han är här! ❤️ 

Med lite snabba ryck kom vår William till världen i torsdags! (V 39+3) Otroligt bra förlossning trotts en väldigt stor pojke som inte roterade ner helt ordentligt. 

Lyckan är total just nu!!!

Tänker på alla er som kämpar, hitta målbilder och kämpa på! Ni klarar mer än ni tror och på ett eller annat sätt önskar jag att ni lyckas. 

Hjärtslag

En liten sväng till Sahlgrenska idag för vårt VUL. Efter lite väntetid så fick vi träffa en läkare, jag tror att det var hon som gjorde vår insättning också! Hon frågade hur jag mådde och om jag haft några blödningar. 


Ok, innan jag gratulerar vill jag se så att allt ser bra ut! Lägger mig i stolen och hon påbörjar VUL-undersökningen, nästan direkt ser jag en liten böna där inne och när hon vinklade ultraljudet lite så hittade hon hjärtslagen som slog fint! ❤❤ 

Det gick inte hålla tillbaka tårarna!! Allt bara släppte och jag känner fortfarande att tårarna kommer så fort jag tänker på det! Allt såg bra ut, fick lite papper med hem och ett litet foto på "eskil" som vi kallar hen i magen! Med komentaren "när man sett hjärtslag så är riskerna väldigt låga för missfall" 

Sån lycka!!

Efter vårt besök där så åkte vi faktiskt och köpte lite kläder, vi valde varsitt plagg och så får det räcka just nu! Känns overkligt men ändå så verkligt nu! 


Vecka 7

Tröttheten är enorm, sover hela tiden känns det som, iaf på helgerna när jag kan! På vardagarna sover jag typ 9,5 h per natt och helgerna runt 12 h + sova lite på dagen. Galet! 


Annars är det typ som innan, ömma bröst, törstig och börjar känna en lätt illamående känsla på eftermiddagarna/kvällarna när jag är hungrig. Och på tal om hunger... är hungrig hela tiden!! 

Mvc på onsdag, känns helt galet att gå dit utan att ha varit på ultraljud och bekäftat allt men så är det ju för alla. Kommer ju ändå få ett tidigt ultraljud då det är IVF! 

Oron finns fortfarande kvar men blit lite lugnare för varje dag som går faktiskt! 

Några nära på jobbet har fått veta och tårarna har varit nära hos några av dem som såklart vet vad vi har gått igenom. En kollega som dessutom kämpat massor själv som ung för att få barn, adopterade och lyckades till slut bli gravid på egen hand och en annan kollega som gjort IVF själv. Sånt stöd och förståelse man får från dessa människor. Alla andra som säger "jag förstår" har nog egentligen ingen aning om vad de snackar om, även om de menar väl! 

Om detta nu går helt som det ska så vet jag att vår resa ändå varit relativt lätt. Vet att många ivfare säger att de som bara gjort en ivf har inte fått kämpa osv så vi är väldigt tacksamma men känner ändå att resan varit lång. Över 2 år nu, mens efter mens, tankar som snurrat, utredning och ännu mer oro. Kommer vi någonsin få ett positivt test? Kommer vi behöva söka utomlands? Behöver vi adoptera ... ja frågorna har bara snurrat!!! De som gjort liknande resor vet vad jag pratar om! 

Så tacksam över möjligheterna vi har till hjälp i sverige! Och önskar allt jag bara kan att lilla eskimån vill stanna hos oss ❤




RSS 2.0