Hjärtslag

En liten sväng till Sahlgrenska idag för vårt VUL. Efter lite väntetid så fick vi träffa en läkare, jag tror att det var hon som gjorde vår insättning också! Hon frågade hur jag mådde och om jag haft några blödningar. 


Ok, innan jag gratulerar vill jag se så att allt ser bra ut! Lägger mig i stolen och hon påbörjar VUL-undersökningen, nästan direkt ser jag en liten böna där inne och när hon vinklade ultraljudet lite så hittade hon hjärtslagen som slog fint! ❤❤ 

Det gick inte hålla tillbaka tårarna!! Allt bara släppte och jag känner fortfarande att tårarna kommer så fort jag tänker på det! Allt såg bra ut, fick lite papper med hem och ett litet foto på "eskil" som vi kallar hen i magen! Med komentaren "när man sett hjärtslag så är riskerna väldigt låga för missfall" 

Sån lycka!!

Efter vårt besök där så åkte vi faktiskt och köpte lite kläder, vi valde varsitt plagg och så får det räcka just nu! Känns overkligt men ändå så verkligt nu! 


Inskrivning hos barnmorskan

Jaha då var rullen igång, fortfarande helt overkligt. Jag som tänkte ta det lite lugnt och invänta första ultraljudet och nu helt plötsligt sitter jag med böcker i handen som handlar om allt, graviditet, kost, barnet, amning... ja innan jag ens är förbi några "säkra" veckor på 12-13 så sitter barnmorskan och vill att jag ska förbereda mig på amning. Helt absurt. Alltså jag är i vecka 7 och vi har inte ens bekräftat att det finns en liten där inne i magen. 


Vet ju att det är såhär för alla men det känns knäppt. Men det är ju fler graviditeter som slutar bra än vad det är som blir missfall så inte så konstigt egentligen. 

Jaja, nu är det som det är. Är svårt att vara helt glad över graviditeten då oron gnager och jag vill inte börja planera och handla grejer än. Det får komma sen. Den 7 juni är det iaf ultraljud, sen kanske det går att slappna av lite om allt ser bra ut där. 

Vi har bestämt oss för att inte göra KUB-test. Kommer aldrig kunna ta ett beslut om abort ändå och det finns så mycket mer aom kan gå galet än ett kromosomfel. Rätt eller fel det vet vi inte men något test blir det inte. I vårt landsting erbjuds det bara för de som är 35+ och vår bm tyckte inte att det fanns någon oro med tanke på att vi inte har något sådant i familjen! 

Tröttheten sitter fortfarande i och har lite lätt illamående när jag är hungrig, främst på eftermiddagen/kvällen. Är mer hungrig också för den delen och har tänkt att jag inte behöver äta mer än vanligt men bm tyckte att jag skulle äta om jag var hungrig men tänka på vad jag stoppade i mig! Mer mellanmål helt enkelt! 




Vecka 7

Tröttheten är enorm, sover hela tiden känns det som, iaf på helgerna när jag kan! På vardagarna sover jag typ 9,5 h per natt och helgerna runt 12 h + sova lite på dagen. Galet! 


Annars är det typ som innan, ömma bröst, törstig och börjar känna en lätt illamående känsla på eftermiddagarna/kvällarna när jag är hungrig. Och på tal om hunger... är hungrig hela tiden!! 

Mvc på onsdag, känns helt galet att gå dit utan att ha varit på ultraljud och bekäftat allt men så är det ju för alla. Kommer ju ändå få ett tidigt ultraljud då det är IVF! 

Oron finns fortfarande kvar men blit lite lugnare för varje dag som går faktiskt! 

Några nära på jobbet har fått veta och tårarna har varit nära hos några av dem som såklart vet vad vi har gått igenom. En kollega som dessutom kämpat massor själv som ung för att få barn, adopterade och lyckades till slut bli gravid på egen hand och en annan kollega som gjort IVF själv. Sånt stöd och förståelse man får från dessa människor. Alla andra som säger "jag förstår" har nog egentligen ingen aning om vad de snackar om, även om de menar väl! 

Om detta nu går helt som det ska så vet jag att vår resa ändå varit relativt lätt. Vet att många ivfare säger att de som bara gjort en ivf har inte fått kämpa osv så vi är väldigt tacksamma men känner ändå att resan varit lång. Över 2 år nu, mens efter mens, tankar som snurrat, utredning och ännu mer oro. Kommer vi någonsin få ett positivt test? Kommer vi behöva söka utomlands? Behöver vi adoptera ... ja frågorna har bara snurrat!!! De som gjort liknande resor vet vad jag pratar om! 

Så tacksam över möjligheterna vi har till hjälp i sverige! Och önskar allt jag bara kan att lilla eskimån vill stanna hos oss ❤




RSS 2.0